Jag och en av våra funktionsansvariga för våra administrativa system vacklar ut ur den fina herrgårdsbyggnaden där vi är på planeringsdagar/möte. Vi går mot sjön nedanför de vackra gula byggnaderna som jag ser när jag vänder mig om. Där ligger en liten båt med utombordsmotor. Den får man låna om man är gäst på konferensanläggningen. Vi sätter oss i båten och den åker ut på sjön av sig själv det är inget vi reflekterar över så där direkt. Jag sitter närmast motorn och ser att den är fastspänd i ett läge med en plastklämma vilket gör att den åker rätt fort och i en bestämd riktning. ”Kan du styra”? frågar kollegan. Jo det kan jag nog, det är väl inte så svårt säger jag och tar ”rodret”. Vi åker runt i stora cirklar och försöker komma på hur vi ska få ned farten och ta oss in till land. Vi girar mellan alla fiskenät som är utlagda i sjön. Helt plötsligt inser vi att vår konferensanläggning ligger precis vid Drottningholms slott och vi närmar oss sakta men säkert via vårt cirkelåkande. Då försvinner allt vatten ur sjön, någon har dragit ur proppen ur vattensystemet och vi står i lera och dy till knäna. Båten har sugits iväg och ligger långt bort halvt begraven. Vi vadar till en liten ö och tar oss i land på den. Jag lyckas ta mig till slottet genom att vada i dyn, kollegan står kvar på den minimala ön. Jag tar mig in bakvägen och klafsar runt i stora stentrappor i köksregionerna med mina leriga fötter. Jag hör röster och försöker gömma mig genom att springa ned för trappan mot utgången… sen vaknar jag.

Efter att ha blivit både svettig och smutsig efter avdelningens gruppaktivitet på planeringsdagarna är det dag för mig att ta en dusch. Jag går in i baracken där i ska tillbringa natten och vidare in i min kollegas hus som sitter ihop med baracken. (Barackerna är ganska lika barackerna på P10 i Strängnäs). Det är kollegan som ska stå för faciliteterna i form av dusch, i alla fall till mig. Jag ser en dusch i ett hörn av huset, helt öppen med fast kran i taket och vita kakelväggar, kanske ska jag duscha där. Men tänk om alla andra ser mig, jag är ju faktiskt lite pryd ”Eller varför inte i den här duschen?” säger kollegan och visar en till dusch, ”eller den HÄR? ”. Hela huset är fullt av duschar i alla rum och i alla möjliga och omöjliga hörn av rummen.  Den sista duschen har minsann två duschslangar, en blå och en vit som sticker ut på var sida om blandaren som två horn på en buffel. Jag tänker och tänker på vilken dusch jag ska ta. Jag väljer en i köket och vips är duschen väldigt trång jag får knappt för draperiet för jag står mellan deras köksbord och väggen med bara några decimeter att röra mig på, för köksbordet som plötsligt materialiserat sig är i vägen och  jag står med ryggen tryckt mot väggen. Samtidigt som jag försöker duscha börjar kollegan med familj äta middag… kollegans dotter som är alldeles för gammal för att vara hennes dotter har brännskadad hud i ansiktet och ena örsnibben bortbränd, dottern pratar hela tiden när jag står där och försöker duscha… sen vaknar jag