Kvickrot, maskros, tistel, kvickrot, maskros, tistel, kvickrot, maskros, tistel… metodiskt rycker jag upp dem en efter en, de finns i mängder. Jag har nu bott i mitt hus fyra år och samma visa sommar efter sommar, kvickrot, maskoros och tistel. Jag funderar på sätt att förhindra deras spridning och försök att kväva löjtnantshjärtan och pioner.  Kanske någon form av barriär nere i jorden mellan rabatt och omgivande natur?

Nya friska exemplar av Aklejor reste sig ur frökapslarna sen förra årets rester efter aklejbladstekelns framfart, men nu ser jag hur bladen sakta försvinner på dessa också, små gröna larver tuggar förnumstigt i sig av de nya friska plantorna.  Mina mödor förra sommaren med att klämma ihjäl larv efter larv verkar inte ha gjort någon nytta. De har antagligen legat och ruvat i jorden eller hur de nu förökar sig och övervintrar, de där aklejbladsteklarna.  Jag borde ha läst på mer hur deras livscykel ser ut, och hur själva stekeln ser ut så att jag även kan utrota de fullvuxna individerna så de inte producerar ägg och i sin tur producerar larver som äter upp mina aklejor.

Hål, hål, hål i bladen på flertalet växter, vad det nu är som äter. De gillar ruccola, de åt bladen helt tomma förra sommaren. Vanlig sallad klarade sig med ”bara” lite hål i bladen. Fingerborgsblomma och rabarber funkar visst också rätt bra, inte lika gott som ruccola men lagom för att bladen ska vara fulla av hål… jag försöker förstå vad det är;  klematis är inte begärligt inte heller kärleksört och rosor men groblad gillar den skarpt… snigel säger säkert en del av er, men då borde ju någon snigel hittas i trädgården, men inte många exemplar har upphittats, inte heller mängder av snigelspår. Även om jag vet att de flesta gömmer sig så borde det vara större utfall en EN snigel (liten och blek) och ETT snigelspår på plattorna bredvid salladslandet.

Eller är det bara så att jag tror mig vara förmer än vad jag är? Vem är jag att härska över moder natur och säga vad som ska växa var och vem som får äta vad? Borde jag istället bara ge upp och låta naturen ta över, låta kvickort, maskros och tistel ta över, de verkar inte vara utsatta för glupande djur heller…

Nu är inne på dag fem utan avlopp.  Har ”Någon” har tänkt ut det här, kanske som en lektion miljömedvetenhet? Eller kanske lektion i att acceptera det som jag ändå inte kan påverka?

Vatten. När man är utan avlopp och tvingas att hälla allt spill- och avloppsvatten i hinkar så inser man hur mycket vatten man faktiskt förbrukar. Och då är inte tvätt, dusch och toalettspolningar inräknat. Oroa er inte, jag sitter INTE och gör mina behov i en hink som jag sen kastar ut i trädgården. Mina behov gör jag bakom komposten, förutom nr. 2 som jag får göra när jag är på jobbet. Så åter till vattnet, bara genom att skölja disk, diska, borsta tänder och tvätta sig. Man gör av med rätt många hinkar på en person och en dag, och då snålar jag ändå. Hur mycket vatten rinner det ned i avloppet varje dag funderar jag på. Hur miljövänlig är jag egentligen!? Om alla hushåll i landet var utan avlopp en vecka om året, hur mycket vatten och energi skulle vi spara då?

Andra saker jag börjar fundera på är varför jag inte har en hederlig tvättbräda till hands samt ett utedass. Jaha ja det är ju för jag bor i ett nybyggt hus, de levereras inte med tillhörande utedass och tvättbrädor. De levereras med vattenklosett och tvättmaskin. Fast utan avlopp är dessa inte till mycket nytta. Och varför hantverkare har så lång leveranstid och varför de inte kan laga saker på en gång när de väl dyker upp, det funderar jag också på.

Men vatten- och elräkningarna kommer att vara små nästa gång de kommer tänker jag glatt där jag sitter och filosoferar med byxorna nere bakom komposten och hoppas att grannen inte kommer förbi och rastar hunden precis just nu…