För att komma hem till mig måste man färdas på en väg, den är av oljegrus, har inga vägrenar, man kan mötas två normalstora bilar och man får köra i max 70 km/timmen. Vilket ofta inte går då det är kurvigt och dålig sikt. På den vägen färdas jag i bil, per cykel, springandes och ibland gåendes med häst bredvid mig. Det är när jag gör det som jag undrar lite hur mina medtrafikanter fungerar, tänker, resonerar och agerar. Har dock inte kommit på det än. Låt mig ta några exempel:

1) Det är tidig morgon. Du är på väg från landet mot staden i din bil. Kanske är du trött. Kanske du är van vid vad som brukar uppenbara dig på din väg till jobbet. Där ingår inte en joggare. Du ser i ögonvrån en joggare där i vägkanten. Du får inget möte. Du är på väg till ditt jobb. Du saktar inte ned, du håller inte ut. Du kör till och med lite för fort. Du susar förbi joggaren så att din backspegel nästan smeker joggarens armbåge. (och ja joggaren har reflexväst trots at det är ljust ute, joggaren springer inte mitt i vägen utan håller sig på de vita strecken.

2) Du kommer åkande med din bil med släp fullastad av saker. Kanske är du på väg till returpunkten, kanske ska du flytta faster Agdas saker från huset på landet till ett äldreboende i staden. Du ser en människa framför dig på vägen, människan leder en stor svart häst. Hästen väger säkert 800 kg. Hästen är ett djur, man kan inte alltid förutse hur djur ska bete sig, även om den har sin människa med sig. Människan har i alla fall vett att se till att hästen går nere i gräskanten utanför vägen. Människan envisas dock med att gå på vägen, även om den har ett uns vett och hålla sig så långt ut att den bara tar upp de vita strecken. Du saktar inte ned, du håller inte ut, du smeker människan nära så den får en upplevelse av att bilen vill säga henne något.

3) Du åker i din vanliga lilla bil utan släp. Även denna gång ser du en människa med en stor svart häst som går i kanten på vägen. När du kommer bakom dem så börjar människan hålla ut armen och föra den upp och ned. Du funderar lite på vad i all världen människan kan mena och åker vidare, håller ut lite grand för säkerhetsskull, någon meter, men saktar inte ned.  Människan håller ju i någon sorts snöre som kan skada din bil som hon viftar. Undrar fortfarande en bit senare om människan viftade bort flugor eller vad den gjorde.

4) Du åker efter en bil. Bilen framför dig saktar ned, den börjar åka väldigt sakta. ”Men hallå!? Vad gör du? Du sinkar min färd! Det här är väl ingen sightseeing” tänker du. Börjar blinka med lyset bilen framför accelererar inte för det, då tutar du. Du lägger aldrig märke till den lösa hunden utan koppel står precis vid vägkanten.

”Mesost och messmör innehåller mycket laktos och bör inte ätas av en laktosintolerant person.”

Det vet jag. Ändå finner jag mig stående där med ett paket messmör. Jag har ju järnbrist och . Järnbrist = jag måste äta messmör, messmör innehåller MASSOR av järn. Och jag har laktosenzymtabletter. Glad i hågen lassar jag i mig laktostabletter och njuter av första messmörsmackan på år och dagar och tänker på hur järnvärdet nu kommer att rusa i höjden.

Och nu sitter jag här med en kolikliknade värk och en mage stor och rund som en hollänsk ost.

Jag är dum.

Och vad ska jag göra med det nyligen öppnade messmörspaketet?

Noterar att "där står två älgar" när jag kommer joggandes. Tänker att det är ju säkert flera hundra meter dit så det är ingen fara, våra vägar behöver inte korsas.De står och tittar åt mitt håll, så de har koll på mig. Fortsätter jogga och tittar på dom så att de inte ska börja springa mot mig.Gör så en stund. Tittar tillbaks på vägen så jag inte ska springa ned i diket eller kollidera med någon tidig morgonresenär på väg mot jobbet. Inser att 50m framför mig står mamma älg. De på åkern är årskalvar och inte alls så långt borta som jag trodde, utan bara inte så stora. Mammaälg och barnälg, inte bra att hamna i mitten. Tänker på kvinnan som blev dödad av en älg och polisen som trodde att det var mannen. Undrar vem som blir anklagad för att ha kört på mig om jag hittas på grusvägen en tidig måndagsmorgon i september.

Joggar lite på stället, säger till älgkalvarna att springa till mamma och säger till mammaälg att springa iväg med dom. Känner mig fånig, som om älgar lyssnar på vad virriga tanter i reflexväst säger. Men mammaälg hoppar in i hästhagen bredvid och älgkalvarna tar en vid sväng runt mig och följer efter. Jag fortsätter väl medveten om att "skogen" i hästhagen inte är så stor och älgarna mycket väl kan komma fram på baksidan samtidigt som jag kommer där... men det gör det inte och ingen kommer att anklagas för att ha kört över mig.

Det är nästan så att jag inte vill gå ut med det offentligt. Men jag har åkt på kryssning. En Ålandskryssning. Kanske inte den första i mitt liv, men det första som vuxen utan barn. Jag måste också erkänna att jag varit full av fördomar om denna typ av kryssningar. Fördomarna har gått ut på, fylla och tillfällig sex.

Nu begav det sig så att mannen fyller jämt och vi planerade att samla hans vänner och bjuda honom på SPA med övernattning och middag. Det billigast alternativet vi hittade var att åka med en Ålandskryssning för ändamålet.

Här kommer lite betraktelser från denna resa, fenomen som för mig var nya.

*Busschaufförer på anslutningsbussar är nästan som idoler/kändisar/kungligheter. Man måste applådera alla deras uttalande. När chauffören via högtalarsystemet meddelar att det finns våtservetter på toan för att använda efter utfört värv och dessa ska sedan kastas i avsedd behållare, då applåderar hela bussen. Eller var det av lycka över att det fanns våtservetter? Jag är inte helt klar med hur det var. Man applåderar också när chauffören gjort sitt jobb och klarat av att köra hela vägen till destinationen.

*När man åker till en kryssning är det viktigt att inte ta för långa åkturer. Det är som med små barn, de ska inte sitta i bilen för länge och de behöver äta ofta. Kryssningsresenärer behöver efter 45minuters resa stanna för att ha en matpaus på 50minuter.

*Kryssningsresenärer pratar med mer dialekt än de flesta jag umgås med här i Östergötland. Att höra sina medresenärer prata på anslutningsbussen var som att lyssna på ett komikerprogram där någon parodierar östgötska. Jag insåg efter ett tag att de pratarfaktiskt så här.

*När man går på krogen/disco hemma i verkligheten finns 18-årsgräns. Man får ta med barn i målmans sällskap och en del gör det för att äta middag men efter klockan elva brukar föräldrar med barn inte synas på krogen. På en Ålandskryssning så är det helt naturligt att barn i skiftande åldrar är uppe och dansar bredvid rejält alkoholpåverkade ynglingar, att det cirkulerar runt mammor med liggvagnar på ”krogen” och ser bistra ut samt att det sitter fastspända barn modell lite större i sittvagn på samma ”krog”. Huruvida de skriker eller inte är svårt att avgöra, volymen är hög, men man kan se deras ben och armar sprattla under den neddragna suffletten.

*Man finner sig själv redo att stå upp för att Kiss inte får sina låtar massakrerade av coverbandet, fast man egentligen inte gillar Kiss

*Man kan ta med sig sina personer som man gillar, diskutera livets väsentligheter i hytten, fnittra till småtimmarna, bada ångbastu, bubbla i pool under bar himmel och vara nöjd med det.

Och jag såg Åland, genom mitt hyttfönster en kort stund på morgonen. Jag tror det var rätt fint där… och jag blev varken direkt full och jag hade inte tillfälligt sex heller, hur andra resenärer på båten gjorde har jag dock ingen vetskap om.

Om jag kommer att åka på fler Ålandskryssningar? Nej tror inte det. Men det har gjort mig en upplevelse rikare.

När jag färdas till och från jobbet så gör jag det tillsammans med min sambo och med P1. P1 går konstant på bilradion. Vi avverkar varje morgon vanliga nyheter, ekonominyheter och vetenskapsnyheter och lite rapportering från någon korrespondent. På vägen hem är det ekot och sedan studio ett. En sak som slår mig hur ofta nyhetsrapporteringarna ger fler frågor än svar. Man påstår något sedan så förklarar man inte hur slutsatsen dragits. Ofta sitter jag efter något inslag med frågan ”men varför?” Igår var det vargfrågan.

Regeringen har tolkat vetenskapliga rapporter och studier runt vad som är en bra bevarandestatus för vargen i Sverige. Det är färre antal vargar som behövs än vad man förut ansett vara rimligt. Jägarförbundet får yttra sig. ”Jägarförbundet tycker det här är bra” hör jag i flera nyhetssändningar på radion. Flera gånger återkommer man till att jägarförbundet tycker det här är bra och mer i linje med vad de anser är en rimlig mängd vargar i Sverige. Men man säger aldrig VARFÖR de anser att det här är bättre än det förra tolkningen av forskningsresultaten.

Min hjärna börjar så klart fundera på detta. Varför tycker jägarna att det är bättre med få vargar (om jag ibland tolkar dom så tycker dom noll stycken vargar)? Att bönderna tycker det förstår jag. Vargarna äter och lemlästar de djur de livnär sig på. Det är så klart inte roligt och det blir dyrt och krångligt för dem att ställa om till en mer vargsäker djurhållning. (för det går, det finns fullt av andra länder där det finns betydligt fler vargar än i Sverige och där man också har får/getter etc.) Men jägarna då? Min enda logiska slutsats till att man inte säger varför är att man helt enkelt inte vill att sanningen ska komma ut. Man vill inte säga att man inte vill ha konkurrens om sina byten med ett annat rovdjur. För det säger sig självt, håller vargen efter rådjursstammen och älgstammen blir det färre djur för jägaren att jaga. Många jägare jag träffat säger att de jagar, inte för att det är kul och inte för att man måste ha kött till familjen, utan för att man ”naturvårdar” och/eller för ”naturupplevelsen”. Man jagar för att för mycket rådjur, älgar etc. skadar grödor och skog. Då hänger inte argumenten ihop. Då kanske man inte kan säga varför man tycker det är bra med färre vargar i Sverige.

Det märkliga är att inte nyheterna ställer frågan… de andra organisationerna får ju motivera sig varför man anser att det behövs fler vargar.

Kanske någon jagande läsare av denna blogg kan informera mig om varför jägarna applåderade miljöministerns utspel? För min logik räcker inte riktigt till och nyheterna kom inte med svaret.

Någon journalistinsatt läsare kanske kan informera mig om varför man har så mycket tappade trådar i nyhetssändningarna?

Börjar dagen straxt innan fem med att vakna av att det känns som om någon sticker en kniv i ryggen på mig. Inget att blir rädd över, har ju problem med ryggen så ont har jag lite då och då. Har bokat tid hos massören. Tar mig ur sängen och vacklar till toan, inget konstigt där heller. Det händer ju rätt ofta att jag går ur sängen för att gå på toan. Väl på toan börjar jag må fruktansvärt illa, måste kräkas tänker jag. Hoppar av toan för att sätta mig i kräkläge. Då känner jag att jag faktiskt inte mår bra alls, på något obehagligt sätt. Ropar på sambon. Vaknar till liv av att samme sambo står och skakar mig och frågar om vi ska ringa ambulans. Jag är dyngsur av svett och inser att jag svimmat för första gången i mitt liv. Fortsätter vara yr och må illa under morgonen, dottern övertalar mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Sjukvårdsupplysnigen tänker skicka en ambulans säger de. Jag väljer att åka med dottern. Väl på akuten får jag sitta i väntrummet i en evighet, Jag var först där men väntrummet hinner både fyllas och tömmas innan jag får komma in. Väl inne tas EKG och blodtryck, allt normalt. Läkare lyssnar på hjärtat och vrider runt lite på mina ben. Sedan börjar han berätta om gamla människor som de brukar få in på akuten som får blodtrycksfall när de går upp och kissar på nätterna. ”Men att svimma är inget farligt om man är så förutseende som jag och sätter mig på golvet innan man svimmar” säger han pedagogiskt. Jag blir hemskickad. Jag mår fortfarande illa och är yr. Nu tänker jag anamma en annan vana, förtuom att svimma vid nattkissande, som gamla människor har d.v.s att sova middag.

Jag har en allergi. Jag är allergisk mot falsksång. Det blir en reaktion i hela kroppen när jag hör det. Det liksom skaver och kliar. Det är obehagligt. Det spelar ingen roll hur bra melodin är, hur tänkvärd texterna är. Falsksången raderar ut allt. Det ena jag kan fokusera på är att sången inte är ren. Det är därför jag aldrig har kunnat uppskatta Håkan Hellström.

Jag lyssnar på radion. Jag tänker, ”det där låter precis som Håkan Hellström, fast den här personen sjunger rent”. Faktiskt hör jag inte en enda falsk ton under hela framförandet. Eller framförande och framförande, det är väl inspelat i en studio, så under hela uppspelningen är nog mer korrekt. Det är då det händer, programledaren säger ”och det där var Håkan Hellström”. Jag stannar upp mitt i steget. Håkan Hellström? Har den mannen någonsin tagit en ren ton i hela sitt liv? Hur är det möjligt? Har han opererat stämbanden? Har de programmerat om sångområdet i hjärnan på honom? Har det skett ett under?

Naturligtvis har det inte skett ett under, ingen har opererat hans stämband eller pillat i hans hjärna, det förstår till och med jag. Folk kan helt plötsligt, efter ett helt liv i falsksång, inte bli rensjungande. (även om man kan träna upp en hel del av sin sångförmåga)Däremot finns det bra program i inspelningsstudion som kan fixa till de skeva tonerna så det låter bra. Sådant vet man när man varit gift med en ”skivbolagsdirektör”.  Men jag vill tro att det har skett ett under. Jag vill att det ska vara möjligt att de där fysiska eller psykiska defekterna jag har som med ett under går att korrigera.  Jag vill helt plötsligt ha bra syn och kunna lyfta de där tunga sakerna som jag inte orkar själv. Jag vill helt plötsligt inte längre vara rädd att min häst ska kasta av mig mot en sten och skena till skogs. Jag vill… kanske inte att ett datorprogram ska radera ut mina defekter så att jag framstår som bättre än vad jag är. Kanske får jag helt enkelt leva med de fel och brister jag har.  Det ville visst inte Håkan Hellström.