Direktlänk till inlägg 13 mars 2014
"Allt går bara man vill tillräckligt mycket Sandra" säger han till mig och stirrar mig stint i ögonen. Det är min chef och det handlar om att jag inte lägger tillräckligt med tid, tid utanför arbetstid, på att få en uppgift färdigt. Jag är arg och ledsen och förstår inte hur han kan vara så oförstående. För anledningen till att jag säger att jag inte kan är att jag är ensamstående med tre barn och jag måste ta hand om dom. Han är helt oförstående. Han fortsätter att hävda att det handlar om vilja. Att jag inte vill tillräckligt mycket, för då hade jag löst det.
Så här 12 år senare slår det mig att han kanske hade rätt i alla fall. Hade jag velat tillräckligt mycket hade jag så klart löst det. Men jag ville faktiskt inte, jag ville inte välja bort mina barn för jobbets skulle. Jag ville hellre vara en så bra mamma som möjligt. Så här 12 år senare blir jag arg för att jag inte då ställde mig upp och ska "Du har rätt, jag vill verkligen inte svika mina barn och prioritera jobbet. Jag vill inte att mina barn ska säga att jag valde bort dom. Så du har helt rätt, jag vill inte tillräckligt mycket".
Det är sådant jag går och tänker på nu ibland när jag försöker reda ut mitt liv och fundera på vad jag egentligen vill, när livspusslet inte går ihop. När jag tänker att "det går inte", för hade jag velat tillräckligt mycket hade jag sett till att det går, så det handlar alltså om att jag inte vill tillräckligt mycket. Och då kanske man inte ska fortsätta...
Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...
”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...
Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse. Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...
Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...
I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...