Senaste inläggen

Av Sandra Jansson Palm - 4 september 2013 07:02

Jag har en allergi. Jag är allergisk mot falsksång. Det blir en reaktion i hela kroppen när jag hör det. Det liksom skaver och kliar. Det är obehagligt. Det spelar ingen roll hur bra melodin är, hur tänkvärd texterna är. Falsksången raderar ut allt. Det ena jag kan fokusera på är att sången inte är ren. Det är därför jag aldrig har kunnat uppskatta Håkan Hellström.


Jag lyssnar på radion. Jag tänker, ”det där låter precis som Håkan Hellström, fast den här personen sjunger rent”. Faktiskt hör jag inte en enda falsk ton under hela framförandet. Eller framförande och framförande, det är väl inspelat i en studio, så under hela uppspelningen är nog mer korrekt. Det är då det händer, programledaren säger ”och det där var Håkan Hellström”. Jag stannar upp mitt i steget. Håkan Hellström? Har den mannen någonsin tagit en ren ton i hela sitt liv? Hur är det möjligt? Har han opererat stämbanden? Har de programmerat om sångområdet i hjärnan på honom? Har det skett ett under?


Naturligtvis har det inte skett ett under, ingen har opererat hans stämband eller pillat i hans hjärna, det förstår till och med jag. Folk kan helt plötsligt, efter ett helt liv i falsksång, inte bli rensjungande. (även om man kan träna upp en hel del av sin sångförmåga)Däremot finns det bra program i inspelningsstudion som kan fixa till de skeva tonerna så det låter bra. Sådant vet man när man varit gift med en ”skivbolagsdirektör”.  Men jag vill tro att det har skett ett under. Jag vill att det ska vara möjligt att de där fysiska eller psykiska defekterna jag har som med ett under går att korrigera.  Jag vill helt plötsligt ha bra syn och kunna lyfta de där tunga sakerna som jag inte orkar själv. Jag vill helt plötsligt inte längre vara rädd att min häst ska kasta av mig mot en sten och skena till skogs. Jag vill… kanske inte att ett datorprogram ska radera ut mina defekter så att jag framstår som bättre än vad jag är. Kanske får jag helt enkelt leva med de fel och brister jag har.  Det ville visst inte Håkan Hellström.

Av Sandra Jansson Palm - 13 augusti 2013 08:13

Jag bara måste ha dom! Jag visste det inte nyss men nu slår insikten ned som en blixt. Utan dom så klarar jag mig inte. Tänk bara hur snygg jag kommer att vara där i trädgården till skillnad mot hur jag ser ut nu. Tänk så bekvämt det kommer att vara till skillnad mot nu. Det kommer att gå bättre att rensa ogräs och gräva planteringsgropar helt enkelt. De har ju faktiskt praktiska kardborrband runt fotlederna så att jord inte smyger sig in. Det förstår väl alla hur nödvändigt det är.

Och grannarna kommer att titta in över den låga och nyplanterade häcken och förundrat tänka, ”vad snygg och välklädd hon är den där Sandra, även när hon står där med händerna i den smutsiga jorden”. De kommer nog inte att beundra mina planteringar utan mig. För att inte tala om mannen i mitt liv, han kommer att titta ut genom fönstret och se denna nya, liksom lysande, trädgårdskvinna där ute och bedåras och beundra henne. Det kommer faktiskt att lyfta hela vårt förhållande när jag tänker efter. Bara jag få köpa de här fina bruna hängselbyxorna med rosa rosor på. Då blir mitt liv mycket bättre.


Problemet är bara att jag inte visste om detta behov alldeles nyss och att min plånbok inte alls är med på noterna. Inte vet jag om de blåa herrarbetsbyxorna jag brukar använda hemma när jag gräver heller håller med om att de behöver bytas ut. Mannen ser mest besvärad och förvirrad ut där inne i butiken. Inte heller han visste tydligen innan vi gick dit vilken nödvändighet dessa byxor är för mig förrän han ser mig hålla i dom och brottas med den där andra Sandra- hon som förnuftigt påpekar allt där med blåa arbetsbyxor, plånbokens innehåll och att vi faktiskt bara åkte hit för att köpa en såg.


Tillslut tar den förnuftiga Sandra och brottar ned den där konstiga varelsen som behöver blommiga trädgårdsbyxor och tröstar henne med att hon förutom sågen i alla fall fick köpa ett par rosa knäskydd för 60:- att stoppa i de blå arbetsbyxorna.

Av Sandra Jansson Palm - 8 juli 2013 07:15

Öde, tyst och tomt bara någon enstaka flanör som går förbi

Bilarna är få, ingen trängsel i rondellerna

Är det en sen timma i en småstad kan man undra?

När jag svänger in på parkeringen är jag först, inte en bil, inte en kollega i sikte

SMHI har utlovat strålande sol och 25 grader ute

Här sitter jag på ett kontor utan luftkonditionering

Och här får jag sitta längre än en vanlig arbetsdag då SJ också tycker att semester är det naturliga i Juli och drar in pendlartågen så sambon kommer sent HELA  veckan (samåkningens förbannelse…)

Semesterångest!!!

Av Sandra Jansson Palm - 4 juli 2013 10:58

Grattis du har fått en gratis funktionströja. Funktionströja tänker jag. Vad har den för funktion? Funktion= bestämd (tilldelad) uppgift i ett visst sammanhang enligt ordboken. Alla tröjor är väl funktionströjor med tanke på att de uppfyller funktionen som tröja. Snål som jag är hämtar jag gratiströjan i butiken. Konstaterar att det är mer en t-shirt än en tröja. Den är i syntet och har massor med små hål. Den hänger bland löparkläderna så jag gissar att funktionen på något sätt har med löpning att göra. Fortsatt i tron att det är någon form av löparfunktion eller möjligen en hederlig tröjfunktion funktionströjan har så har jag nu testat den vid löpning… den enda funktionen jag hittills har märkt är att man luktar ordentligt med svett efter en enda gångs användning och den måste tvättas mycket oftare än alla mina andra tröjor jag använt när jag joggat. Är möjligen funktionen att öka svettningen? Att öka odören från träningskläderna? Eller är det så att funktionen är att den skapar mer tvätt, tvättfunktionen, den hade jag inte kunnat räkna ut innan… (sponsras den av tvättmedel och tvättmaskinstillverkarna?)

Av Sandra Jansson Palm - 17 juni 2013 07:47

Jag har hört att historieätarna håller på att spelas in med en ny säsong. Jag undrar lite om de kommer att göra ett nedslag i mitten av åttiotalet? Är det tillräckligt historia? Det är ju ändå så där 20-25 år sen. För de som är 25 år och yngre är det historia, en tid de aldrig varit med om, bara hört talas om. En tid då micro inte fanns i var mans hem, en tid då inte en toast var något man ens visste vad det var. En tid då det fanns en vanlig hederlig ugn. En tid då man åt varma mackor.


Hemma åt vi det vad jag minns ganska ofta, det var lite mysmat. Man kunde kombinera i det oändliga men ofta gjorde vi svampstuvning, var det säsong fick man kantarellstuvning, var det inte säsong så fick det duga med champinjoner från burk . Även skivade bananer gick bra på mackan, eller tomat och skina eller bara kaviar. Och ost, riven ost över mackorna. Även hemma hos kompisarna blev det varma mackor i alla dess former. Varma mackor och te. Sen dryftade vi alla världens problem, vilket oftast handlade om någon kille.


Jag tänker också att alla var smalare då. Jag undrar om det är något vi missat så här på 2010-talet. Det är dieter hit och dieter dit, när det kanske är så enkelt att vi bara borde äta mera varma mackor? Kanske skulle vi vara både smalare och ha färre problem då.


I går återupplevde vi lite åttiotal och åt vi varma mackor till middag.

Av Sandra Jansson Palm - 3 juni 2013 08:45

Det här är ett inlägg för att döda alla myter och felaktiga uppfattningar kring mitt jobb.

  1. Min lön betalas inte med dina skattepengar. Jag jobbar på LFV (Luftfartsverket), där bedriver man flygtrafiktjänst. Det innebär kortfattat att säkerställa att flygplan inte kolliderar i luften med varandra eller med fordon på marken. För att ”nyttja” den kontrollerade luften (där LFV är med och säkerställer att man inte krockar) så får flygbolagen betala en avgift. Det är den avgiften som sedan betalar min lön. Indirekt är du med och betalar min lön de gånger du flyger, för flygbolagen tar sedan i sin tur ut avgifter för sina omkostnader av resenärerna i form av biljetter. Så om jag något gång åker på konferens med jobbet innebär det inte att något sjukhus får ställa in en operation eller två…
  2. Jag får inte rabatt eller på annat sätt billiga flygbiljetter. Varför skulle flygbolagen ge oss på LFV rabatt? Det är som om Swebus skulle ge asfaltsläggarna och snöröjarna på våra vägar billigare biljetter.
  3. Jag kan inte komma och gå som jag vill. Bara för att jag har oreglerat arbetstid och hyfsad lön så betyder det inte att jag inte har något som helt samröre med mina kollegor. Mina arbetsuppgifter är inte helt autonoma. Det mesta jag gör har deadlines och görs i samspel med andra. Om jag bara uteblir eller tar spontanledigt i flera dagar så påverkar det med största sannolikhet ett flertal av mina kollegor och deras arbete. I vissa fall får jag inte ens ledigt om jag kommer med kort varsel.
  4. Oreglerad arbetstid innebär inte att jobba färre timmar än alla andra. Tvärt om verkar det som om de flesta med oreglerad arbetstid jobbar lite mer än sina 40 timmar/vecka
  5. Statligt anställda har massor med ledigt. Ja det kan stämma att vi i vårt avtal har fler semesterdagar än andra avtal har. Men i gengäld så har vi inte förkortat arbetstid. Exempelvis så har andra avtal 38timmarsvecka. Det blir också rätt mycket mer ”ledig” tid under ett år.
  6. Vi jobbar inte halvdagar innan helgdag. Det vill säga att dagen innan valborg och midsommar jobbar vi ordinarie arbetstider, möten kan vara förlagda hela dagen. Det innebär att jag har svårt att hinna till eventuella festligheter ombytt och klar tills klockan 18, hur gärna jag än vill.


Av Sandra Jansson Palm - 27 maj 2013 14:54

Jag har ju utlovat en slutrapport efter genomfört experiment. Nu har dock inte alla varit med från början, så jag får börja därifrån även om vissa av er kanske redan vet hur det hela startade.


Ibland får man inspiration att ”börja om”, ”göra något åt sitt liv” etc. Mitt nya liv började när jag (och delar av min kropp) var trött(a) och hängig(a) i vintras. Mitt i denna ”göra något åt mitt kroppsliga förfall”-era, så berättade någon för mig att de här konventionella deodoranterna, de är inte bra. Det är aluminium i dem och det säger sig självt att det inte är bra att gnida kroppen med det. Själv brukade hon ta en frusen citronhalva och gnida sig i armhålan med viss regelbundenhet. Det funkade jättebra och var naturligt och nyttigt. I min iver att vara så naturlig och hälsosam som möjligt beslutade jag mig för att testa. Inte för att jag haft några (för mig kända) problem av detta aluminium jag gnidit in i min armhåla under min tid som metallmissbrukare.  Men ändå…


Nu är experimentet avslutat och vi följande vetenskapliga slutsatser kan dras

  1. Man går oftast inte runt med frysta citroner i handväskan, så behöver man deo när man inte är hemma är det bäst att utrusta sig med en liten, liten kylväska där man kan förvara sin frusna citronhalva
  2. Om man håller armarna tätt utefter kroppen håller sig ofta också eventuella lukter kvar innanför kavajen och den enda som rynkar näsan är dig själv. Dock får man en ganska konstigt och stel gång.
  3. Det är alltid när du minst av allt vill det som du kommer att behöva göra armlyft över huvudet, ofta i samband med att du nyss har gått en promenad och inte har den där kavajen på dig…
  4. Citroner minskar inte svettproduktionen, om du inte trodde du svettades efter en rask promenad så tas du snabbt ur den villfarelsen
  5. Svett är fukt och fukt lämnar synliga fläckar på tyg, kläder är gjorda av tyg. Denna fukt torka aldrig så fort som du önskar dig.
  6. Eftersom du inte investerat i en liten, liten kylväska så får du känna dig blöt under armarna och lukta mindre gott resten av dagen när du tog den där promenaden innan jobbet.
  7. Efter flera veckors citronmasserande i armhålan  blir du röd och småsårig på nämnda ställe. Vad som händer när du gnider citron i små sår kan du räkna ut själv.
  8. Bara för att något kommer från naturen är det inte naturligt att gnida sig i armhålan med det
Av Sandra Jansson Palm - 27 maj 2013 07:45

Vet inte om ni tänkt på det, hur tidningarna svämmas över av annonser och reportage om olika semestermål, ofta långt bort.  Jag prenumererar på en större dagstidning och på helgerna fylls annonssidan av olika exotiska resmål, de har till och med en resebilaga varje helg.


Vi uppmanas i olika hälsoreportage att resa bort för att vila upp oss. Det är viktigt att ”komma bort”.


När jag nyligen skulle ha två veckors semester så var de flestas naturliga fråg ”vart ska du då?” Kollegorna berättar om alla spännande ställen de varit, det är golfveckor i Turkiet, det är weekends i New York, Disney Land i Paris och veckor i hus i Spanien. Alla har de rest bort och alla berättar de hur underbart och rekreerande det är. Själv planterade jag 70m syrenhäck. (vilket vissa verkade tycka att jag borde ha lejt bort, för att själv kunna resa bort, åtminstone borde jag ha hyrt en grävare och inte gjort det med muskelkraft)


Som det flockdjur jag är sveps jag med, jag läser alla annonser om mysiga små byar i Italien, spännande klipplandskap i Turkiet och på helgen vid frukosten så visar jag annonserna för sambon och säger ”tänk hit skulle jag vilja åka, det vore väl mysigt”. Det är ungefär samma flockbeteende som fick mig att bli stressad över grannarnas fina välvårdade gräsmattor och nytvättade bilar för ett par år sen. Samtidigt så får tanken på gruppresor mig att få lite obehagliga knottror på ryggen och att planera en resa själv känns lagom upphetsande så här när man mest planerar hela dagarna på jobbet. Jobbet som med resor ofta innebär 12 timmars frånvaro från hemmet. 12 timmars frånvaro från hemmet i kombination med åtta timmars sömn som ger fyra timmar i hemmets vrå varje vardag. Fyra timmar då man ska äta, motionera, klippa gräs och försöka hinna umgås lite. Det är då jag inser att jag vet precis vart jag vill åka på min semester. Det är inte till fina lyxiga hotell, massor av inspirerande aktiviteter och annorlunda mat. Det är till umgänget med de jag bryr mig om, laga spännande mat i lugn och ro, plocka mina egna kryddor och läsa allt de där böckerna jag aldrig hinner annars.  Jag vill helt enkelt åka hem på min semester!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Gästboken

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Bloggar jag följer

Länkar

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards