Direktlänk till inlägg 3 maj 2011
Har alltid hävdat i mig bor en liten tant. Jag ser fram emot att bli tant! Jag har vägrat färgat bort de grå hårstråna och fantiserar om att lära mig sticka raggsockor. Jag bakar, saftar och syltar. Favoritklädesplagget hemma är mitt förkläde. Någon som mina vänner säger att ingen normal människa i min ålder använder utan det gör bara… tanter. Jag har hävdat att det är charmigt med rynkor och att det ska bli skönt att inte bli märkligt behandlad för att man ser ung ut. Jag har uppmanat tanten i mig att våga ta steget fullt ut och komma fram.
Men så helt plötsligt en dag känns inte mina gråa hårstrån lika charmiga längre. De grå tinningarnas charm känns helt plötsligt mer charmiga på någon annan än på mig. Jag börja fundera på att jag kanske ska köpa hårfärg i alla fall… inte för att jag vill piffa till mig, utan för att dölja de där grå stråna. Helt plötsligt när jag tittar mig i spegeln så tycker jag att jag ser gammal och glåmig ut i hyn, rätt rynkig börjar jag bli också. Hela garderoben är full av ingenting att ha på sig i form av rätt omoderna kläder och börjar det inte bli lite mjukt runt midjan?
Så när hon äntligen gör mig till viljes och börjar komma fram, tanten, så är jag inte längre lika förtjust i tanken på henne.
Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...
”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...
Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse. Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...
Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...
I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...