Direktlänk till inlägg 26 januari 2012
Det är 70-tal, polyesterkläder är helt rätt. Rätt tighta är de. Tight är inte skönt. I alla fall inte när man är fem år och har tjocka lår. Jag sitter där snällt i raden av andra barn på fotot och jag ser rätt obekväm ut. Byxorna stramar över låren och jag är huvudet högre än de andra på raden.
Några år senare, vi är på konsum, vi ska köpa byxor. Det är en stor händelse, det är sällan vi får köpa nya kläder, de flesta vi har är begagnade eller omsydda. Mamma plockar fram par efter par men de sitter inte bra, jag får inte upp dom över låren. Vi måste minsann leta efter D-storlekar meddelar min mamma. Den andra tvillingen har motsatt problem, han är mager och spenig och där ramlar kläderna av, minsann om han inte måste ha B-storlekar på jeansen.
Årskurs fyra, vi ska köpa gympaskor. Jag måste ha stl. 38, det är jättestort tycker jag, bäst att köpa 39 så jag har lite att växa i säger föräldrarna. Jag känner nog ingen som har så stora fötter tänker jag uppgivet. Jag är en klumpedunsa , välvuxen och med stora fötter.
Årskurs sju, en säck med urvuxna kläder anländer från våra sysslingar som är flera år äldre. Tuffa och balla killar är de. Jag gillar kläder, fast vi har sällan råd med att köpa nya så det är roligt när de kommer en hel säck med begagnade kläder. Bara det att… trots att sysslingarna är flera år äldre så är kläderna liksom redan för små för mig när de kommer i säcken till oss. Jag försöker desperat att klämma ned mig i jeansen, jag lägger mig på sängen och drar och sliter och försöker få upp dom över de där låren. Det går inte så bra, jag får ge dom till min lilla speniga tvilling istället.
Jag är drygt 40 år och får klädråd av min frissa och stilcoach. Du har ju smala ben så de ska få synas säger hon som den mest självklara sak i världen. Jag tittar förvånat på henne? Jag, smala ben? För där inne är jag fortfarande den där rätt stora och bastanta flickan som aldrig fick på sig byxorna och som med avund i ögonen tittade på alla de andra små nätta älvorna som var hennes jämnåriga kompisar.
Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...
”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...
Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse. Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...
Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...
I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...