De ligger där på hög, i huvudet, de kommer sällan på pränt. Alla inlägg börjar ju i huvudet och tar en ganska slutgiltig form där, ämne väljs, vänds vrids och analyseras innan jag sätter mig och skriver. Men det finns ett stort antal som aldrig kommer på pränt. De som egentligen är de som bränner, skaver och berör. De som kanske skulle göra skillnad, skapa debatt i aktuella ämnen som berör mig, påverkar mig. De som handlar samhällets och även ibland min egen oförmåga att handskas med olika situationer. Men att skriva om dem, hur bra terapi det än skulle vara, hur mycket påverkan och debatt det skulle orsaka, blir inte gjort. För det skulle lämna ut andra människor än mig själv, människor som inte valt att bli offentligt exponerade och granskade. När jag startade min blogg lovade jag att aldrig lämna ut andra människor utan deras samtycke. Så nu finns de bara i mitt huvud, en stor och välfylld bank av blogginlägg som ni aldrig kommer att få läsa.

Under mina stunder i svampskogen, stallet och i rabatten så tänker jag på de som inte valt på samma sätt. De som bloggar om sitt liv inklusive andras. Där de nämner vid namn, har med bilder. Hur tänker de? Vad var det som fick dem att göra det valet? Men det är deras val och inte mitt, jag fortsätter samla på hög. Och ni får fortsätta läsa om saker som kanske gör att jag verkar leva ett ganska bekymmerslöst och banalt liv fullt av i-landsproblem.

 

skogsnuvan

12 oktober 2012 10:14

Jag är noga med att jag bara lägger ut bilder på dom som jag frågat om jag får och om det är ok. Ibland kan jag väl skriva elaka saker om företeelser i vardagen som jag ogillar men nämner ingen vid namn eller är personlig i så fall. Som hantverkar som inte kommer när dom lovat, telia som aldrig lagar telefoner eller lastbilar som inte saktar ner när man kör på så smal väg som här men ska det bli något får man väl göra så tycker jag. Säkert har du något inlägg som du kunde skriva. Så kör hårt

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...