Funderar lite på om mina föräldrar när de åkte på långresa till Afrika, köpte ny bil eller unnade sig någon lite extra tänkte på att deras vuxna dotter samtidigt försökte få en burk fiskbullar att räcka till fyra personers middag? När de gick på bio, tänkte de då att de borde ringa och bjuda med någon utflugen unge på bion? När de köpte nya kläder bara för att de var fina fick de dåligt samvete då för att något utfluget barn knappt hade hela kläder på kroppen för pengarna räckte bara till det allra nödvändigaste?

Jag hoppas inte det, för mina föräldrar hade det väldigt knapert när jag var liten, de var unga när de fick barn och de kämpade med att få pengarna att räcka. När vi flyttade hemifrån fick de äntligen råd att unna sig något, och det gjorde de. De stoppade så klart till oss utflugna barn någon peng, någon matlåda eller så ibland. Men de gjorde allt det där de aldrig hade kunnat göra förut, semestrar, kläder och lyxig mat ibland.

Nu är jag där mina föräldrar var för så där drygt 20 år sedan. Jag kan unna mig saker och prioritera mig själv. Alla år sen jag flyttat hemifrån har jag sällan unnat mig så mycket. Pengarna har inte räckt och barnen har varit i fokus. Men nu, nu kan jag det om jag vill. Det är bara det att jag hela tiden får dåligt samvete för det, för nu i sin tur har inte mina barn det alltid så knapert. Det känns fel att jag äter kex och ost och dricker vin en fredag när de äter fiskpinnar och ris för fjärde gången samma vecka. Är det mammans lott att ständigt ha dåligt samvete, även när barnen flugit ut?

 

skogsnuvan

1 februari 2013 14:45

För mig har det nästan varit tvärt om. Mina föräldrar hade det fattigt och jag har alltid haft det knapert men så illa som det är nu har det nog inte varit sedan 60-talet. Som tur är så kan min son nog unna sig både det ena och det andra, han kan gå ut och äta oxfile och dricka dyr sprit om han vill så jag behöver i alla fall inte ha dåligt samvete för det men visst känns det konstigt. Vet att det beror på att han är man och att han bor söderöver i en stad.
Är man pensionär och bor i norrland får man finna sig i att leva på gränsen till vad som är möjligt.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...