Jag läser om någons lycka över hur bra det går för henne och hennes häst. De gör framsteg och jämfört med min värld så går det fort. Jämfört med mina mått verkar det gå fortare för de flesta än för mig och min häst. Vi tragglar och tragglar, vi kommer framåt men med myrsteg.  När andra pratar om sina öppnor och slutor i alla möjliga gångarter utom skritt är jag glad att jag nu lyckas longera min häst, i trav på en rund volt, där jag står i mitten utan att behöva ”gå med” i rörelseriktningen. Jag är glad över att min häst kan gå med mig runt i paddocken utan att kasta sig och springa hit och dit. Att jag kan sitta upp utan att han springer iväg. Det är ju bra säger ni kanske, men då ska ni veta att jag haft min häst i åtta år. ÅTTA ÅR! Jag försöker räkna ut när jag kommer att göra en öppna i galopp. Kommer fram att det bör vara om cirka så där 32 år, om min häst nu blir dryga 40. I alla fall om vi ska hålla på i den här takten.

”Du borde sälja honom och skaffa en annan häst”. ”Du förtjänar något annat”. Det är sådant jag har hört från hästmänniskor i min omgivning. Men jag undrar vad förtjänar min häst? Förtjänar han också något annat? En bättre människa? En människa som är duktigare, en människa som har magiska höfter och kan ”visa” rätt? En människa som har mer tid att lägga på sin häst, en människa som har mer pengar att lägga på sin häst i form av träningstimmar med instruktör. En människa som inte drabbats av ridskräck.

Jag konstaterar att andra i min omgivning har börjat köpa häst och välja häst utifrån hästtyp, lärbarhet och utbildningsnivå. De har sett att hästen har ”potential”. De väljer ofta hästar med ursprung på den iberiska halvön. I mina sämsta stunder tänker jag att kanske även jag borde köpa en sådan häst. En med rätt fysiska förutsättningar, rätt temperament och rätt personlighetstyp.

Ibland i mina svarta stunder tänker jag att kanske,kanske förtjänar jag och min häst inte varandra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...