De sju slöserierna har ni väl hört talas om? Inte att förväxla med de sju dödssynderna, men nästan. Att råka ut för eller utöva slöseri är av ondo, i alla fall i yrkeslivet. Men du kommer inte att hamna i helvetet för det, tror jag inte. Kanske, för vem vet vad helvetet är, kanske en evig väntan och ett evigt vankande hit och dit utan meningsfulla uppgifter att utföra. Helvetet i alla fall om man är av läran Lean.

Så idag ägnar jag mig åt dödssynden… förlåt, slöseriet väntan. Jag väntar på sotaren. Sotaren ska komma mellan 08.00 och 11.00 Därför måste jag vara hemma hela förmiddagen och vänta på att han/hon kommer. Jag funderar på vad det är som gör att man inte kan precisera inställelse tiden mer än så? Min hovslagare, som också har flera kunder samma dag och de flesta spridda över länet kan säga en mer exakt tid. Rörmokaren förra veckan kunde också precisera sig ganska bra med en halvtimmes felmarginal. Men inte sotaren.  Tre timmar måste de ha att röra sig inom.

Men min väntan känns inte så syndig eller onödig. Väntan på sotaren innebär inte att jag sitter och tittar suktande ut genom fönstret bortåt vägen för att se om han/hon är på ingång. Jag inser att jag istället för att vara på jobbet 06.45 är jag hemma, hemma är jag för sällan nuförtiden. Jag hinner tömma diskmaskinen, städa kattlådan, röja köket och städa upp förödelsen katterna orsakat i sin vintertristess. Nu kommer det att vara rent och fin i kväll när vi kommer hem. Ingen känsla av att komma hem till massa måsten. Vi kanske hinner prata med varandra innan vi somnar i soffan för en gång skull. Nöjd med mitt värv kokar jag varm choklad och äter upp en överbliven lussebulle sedan gårdagen.

Funderar lite och tänker att kanske väntar vi för lite i dagens samhälle. Allt ska gå snabbt och vara effektivt. Ingen dötid får minnas mellan alla aktiviteter vi ägnar dagarna åt. Men att ha tid över, att hinna pula och fnula, att fundera och ta en kopp varm choklad.. Är det verkligen slöseri?

Och ni… tala inte om för någon på jobbet om mina syndiga tankar kring slöserier…. Jag är ju gudbevars förspråkare av Lean/effektiva flöden när jag är mitt yrkesarbetande jag.

Fast ett visst mått av slöseri tycker jag nog att katterna ägnat sig åt, min fina blomma och farmors kruka jag ärvt...

Det är det om händer när man blir snuvig, hjärnan tillbakabildas för att ge plats åt allt snuva. Det måste vara enda rimliga förklaringen. Vart får annars allt snor plats? Oanade mängder kommer det ut ur mig. Dessutom blir jag lagom trögtänkt och seg, det kan bara bero på att hjärnan har tillbakabildats någon annan logisk förklaring kan jag inte komma på.

Sanningen att säga har jag nog inte druckit direkt mycket kaffe sen någon gång i början av 1990 då jag blev gravid med mellandottern. Då smakade inte kaffe så gott längre.

Vissa återfall har det blivit under åren, oftast i kombination med whiskey, grädde och farinsocker. Vissa försök har också gjorts tillsammans med ungefär lika stor mängd mjölk som kaffe, för att det ska bli gott. Resultatet blir oftast en mycket speedad person med smått ångestkänning som likt en amfetaminmissbrukare går med konstiga steg och virrar mellan olika aktiviteter.

Så när kollegan vid kaffeautomaten frågar ”Jaha du dricker inte kaffe längre” när jag står där med min temugg blir jag fundersam.  Funderar lite till och kommer på att samma kollega nog tittade lite extra på min mage igår när vi pratade. Har ju hört talas om att vissa tittar mer på brösten än på ansiktet vid samtal men här var blicken något lägre, maghöjd skulle jag säga.

Nej jag dricker inte kaffe, nu heller. Jag kan däremot bekräfta att jag utvecklad en viss fäbless för myspys med kalorifyllda matvaror under senaste året, kanske syns det mer än vad jag vill erkänna.

De ligger där på hög, i huvudet, de kommer sällan på pränt. Alla inlägg börjar ju i huvudet och tar en ganska slutgiltig form där, ämne väljs, vänds vrids och analyseras innan jag sätter mig och skriver. Men det finns ett stort antal som aldrig kommer på pränt. De som egentligen är de som bränner, skaver och berör. De som kanske skulle göra skillnad, skapa debatt i aktuella ämnen som berör mig, påverkar mig. De som handlar samhällets och även ibland min egen oförmåga att handskas med olika situationer. Men att skriva om dem, hur bra terapi det än skulle vara, hur mycket påverkan och debatt det skulle orsaka, blir inte gjort. För det skulle lämna ut andra människor än mig själv, människor som inte valt att bli offentligt exponerade och granskade. När jag startade min blogg lovade jag att aldrig lämna ut andra människor utan deras samtycke. Så nu finns de bara i mitt huvud, en stor och välfylld bank av blogginlägg som ni aldrig kommer att få läsa.

Under mina stunder i svampskogen, stallet och i rabatten så tänker jag på de som inte valt på samma sätt. De som bloggar om sitt liv inklusive andras. Där de nämner vid namn, har med bilder. Hur tänker de? Vad var det som fick dem att göra det valet? Men det är deras val och inte mitt, jag fortsätter samla på hög. Och ni får fortsätta läsa om saker som kanske gör att jag verkar leva ett ganska bekymmerslöst och banalt liv fullt av i-landsproblem.

Outlets har aldrig riktigt varit min grej, faktum är att affärer med mycket folk inte är min grej. Stora folksamlingar i lokaler inte heller min grej. Vi kan konstatera att affärer helgen efter löning inte är något jag brukar besöka. Ullared ratas också stenhårt. Allt som oftast även outlets av olika slag. Outlet är ju något som ska innebära ett ”klipp” av något slag vilket lockar massor av folk med den där realisations- och jägarblicken. Inte kul tycker jag.

Nu är det ju så att min far bor ganska nära ett sådant där ”outletcenter” dit folk kommer åkande både från när och fjärran. Först fanns där bara kläd-Outlet. Kläderna är där till ”fantastiska priser”, dock i ett helt annat perspektiv än vad de nog tänker sig att man ska tycka. Dyra märkeskläder blir inte billiga i mina ögon även om de är på outlet.

När vi var hos far sist och hälsade på åkte vi ned till ”byn” och komplettera lite till kräftskivan. ”Vi stannar vi ändå till i outletbyn, det är ju ändå precis bredvid”, tyckte någon. Där ser jag den, en outlet bara med – Delicato!

Nu är frysen full och jag inser att det troliga resultatet är att jag i alla fall inte behöver fundera på att gå i in i klädoutleten mer, deras kollektioner är mer anpassade för lite smalare siluetter än det som blir resultatet av för mycket Delicatoätande. Undra om de tänkte på det när de sa okej att låta en kakoutlet etablera sig vägg i vägg…

Vargar och spindlar har de något gemensamt egentligen? Jag börjar ana att de har vissa saker gemensamt, de är rovdjur och de skapar någon känsla av avsky eller olust hos vissa delar av vår befolkning. Men där upphör väl likheterna. Vargarna konkurrerar med människan om bytesdjuren, vargar och jägare är båda intresserade av rådjur, älg och hjort. När inte rådjur, älg och hjort finns i tillräcklig mängd eller människan har dukat upp ett snabbköp med får lagom lätta att plocka i något hägn så vill vargen gärna ta sig en liten shoppingtur där.  Det uppskattar sällan ägaren till fåren. Jag kan rent logiskt förstå att det kan skapa känslor av negativ karaktär hos vissa delar av befolkningen.

Men spindlarna då? De verkar också skapa negativa känslor hos många av mina medmänniskor. Men varför? De konkurrerar inte med oss om någon föda, de snarare hjälper oss bli av med allehanda kryp vi inte önskar oss, i alla fall inomhus. Flugor, otrevliga skalbaggar och ängrar glufsar de i sig. Namn am. De är inte på något sätt farliga för oss, inte i Sverige i alla fall. Ändå så slås de ihjäl, spolas ned och dammsugs upp. Varför då? De är ju lika nyttiga som våra vänner humlorna som hjälper oss i våra trädgårdar, dessa brukar inte slås ihjäl med samma frenesi.

Det är sådant jag står och tänker på när jag borstar mina tänder och en spindel under natten har parkerat sig i hörnet på handfatet där den sitter och spanar efter någon fluga att äta upp. Kanske borde jag flytta på den, det är ju ett tämligen osäkert ställe att sitta på för en spindel den kan lätt av misstag åka med vattnet ned i avloppet, tänker jag.

” Splosch”  vatten kastas på spindeln och den håller precis på att sköljas ned i avloppet när jag räddar den i en avancerad enhandsmanöver. Jag vänder mig om och inser till min stora förvåning och lite till min fasa att det är mannen i mitt liv som står där och försöker skölja ned spindeln till en säker död i reningsverket.  Men varför då? Nu har jag ju all möjlighet i världen att ta reda på det… kvällens samtalsämne är säkrat.

Dricka bör man annars dör man. Och dricker du så kommer du obönhörligen att producera urin och urinet  måste ut ur kroppen. Det borde väl inte vara varken komplicerat eller svårt? Du blir kissnödig -  du kissar.

Men det kan jag informera er kära läsare om att så enkelt kan det inte få vara. Nejdå det finns massor av ”regler” runt kissandet har jag lärt mig.

1) Det är inte normalt att behöva gå upp och kissa på natten. Det finns till och med en diagnos på detta, det heter Nocturi. ” Är man över 50 år är det fler än hälften som drabbas” Att får sin nattsömn störd är inte bra och detta bör alltså hanteras.

2) Det är normalt att kissa 6-8 ggr/dag. Kissar du mer har du problem. Problem är till för att lösas, bland annat genom att dricka mindre, speciellt te och andra urindrivande drycker. Men jag älskar ju te, te är ju mitt livselexir. Okej jag kan sträcka mig till att inte dricka massor på kvällen.

3) Nästa steg är att tukta din urinblåsa! Urinblåsan kan och ska läras att bete sig rätt. Detta ska du göra om du kissar oftare än stipulerade 6-8 ggr/dag och/eller går upp på natten. Det är ju jävligt lätt när du ligger där vaken för att du är så kissnödig så du tror du ska sprängas. Du sover ju inte bättre för det direkt. Dessutom orsakar ditt roterande att den du delar säng med också sover dåligt. Nu är vi helt plötsligt två med störd nattsömn.

4) Har du eller har du lätt att få urinvägsinfektion ska du dock inte tukta din urinblåsa, då är det viktigt att tömma blåsan och dricka mycket för att förhindra bakterietillväxt.  Så nu har jag försökt tukta urinblåsan och istället fått en begynnande värk i nedre delen av magen och sveda när jag väl kissar.

Jag undrar så, om nu mer än 50% av Sveriges befolkning över 50 år, de är rätt många, har denna ”diagnos”, är det då ”onormalt”? Ligger det fullt av kissnödiga 50+ are runt om i Sverige och försöker tukta på nätterna? Frågan är:  lyckas de? För i så fall borde ju inte mer än 50% ha detta, då borde det ju ständigt krympa. Det är ju för sjutton bara att tukta blåsan, så är det bra sen! För det har jag läst på internet!

Nu är inne på dag fem utan avlopp.  Har ”Någon” har tänkt ut det här, kanske som en lektion miljömedvetenhet? Eller kanske lektion i att acceptera det som jag ändå inte kan påverka?

Vatten. När man är utan avlopp och tvingas att hälla allt spill- och avloppsvatten i hinkar så inser man hur mycket vatten man faktiskt förbrukar. Och då är inte tvätt, dusch och toalettspolningar inräknat. Oroa er inte, jag sitter INTE och gör mina behov i en hink som jag sen kastar ut i trädgården. Mina behov gör jag bakom komposten, förutom nr. 2 som jag får göra när jag är på jobbet. Så åter till vattnet, bara genom att skölja disk, diska, borsta tänder och tvätta sig. Man gör av med rätt många hinkar på en person och en dag, och då snålar jag ändå. Hur mycket vatten rinner det ned i avloppet varje dag funderar jag på. Hur miljövänlig är jag egentligen!? Om alla hushåll i landet var utan avlopp en vecka om året, hur mycket vatten och energi skulle vi spara då?

Andra saker jag börjar fundera på är varför jag inte har en hederlig tvättbräda till hands samt ett utedass. Jaha ja det är ju för jag bor i ett nybyggt hus, de levereras inte med tillhörande utedass och tvättbrädor. De levereras med vattenklosett och tvättmaskin. Fast utan avlopp är dessa inte till mycket nytta. Och varför hantverkare har så lång leveranstid och varför de inte kan laga saker på en gång när de väl dyker upp, det funderar jag också på.

Men vatten- och elräkningarna kommer att vara små nästa gång de kommer tänker jag glatt där jag sitter och filosoferar med byxorna nere bakom komposten och hoppas att grannen inte kommer förbi och rastar hunden precis just nu…